Göteborgsposten – 2 september 1861, sida 1

dast äro af intresse för oss genom de deri innehällna moraliska maxunerna, hvilka så fullkomligt likna jesuiternas, att en ordentlig mormon är skyldig obetingad lydnad åt Brigham Young, samt att vara liken talgad trasa 1 hans händer. Hr Kemy bestyrker visserligen icke, men han kan icke heller bestrida de invigmngsoch andra mysterier, Bom skola praktiseras at dem. Men han vill dock bestrida de anklagelser, som blitvit framkastade mot dem, att de skulle användas såsom medel för att begå hemliga mord. Ifriga motstandare mot movrmonerna hatva nemligen påstält, att de vid sädana hemliga sammankomster fatta beslut rörande sådana personers dod, hvilka anses farliga eller tienduiga mot mormonerna, samt al de der äfven bestämma uttorarena af dessa blodiga domar. Dessa påståenden tros temligen allmänt, vidt och bredt, bland den betolkning, som gränsar närmast ull mormonstaten, men hr Remy vill dock icke gå in på al satta tro till dem. Han erkänner visserligen, att personer plötsligt och på ett outredt sätt hatva fursvunnit i dalarne kring saltsjön, men han menar aw sådana händelser inträlfa äfven annorstädes, utan att man deraf drager likadana slutsatser; och i atseende å mormonerna bör man icke heller göra annorlunda, då icke nägra andra bevis finnas för att bestyrka de dunkla beskyllningarne. Troligtvis lagger dock hr Remy tör mycken vigt på frånvaron af bevis i ett samhälle, der makten är så starkt koncentrerad och allmänna opinionen så eftergitvande. Hvad man eljest känner om menniskonaturen under liknande förhållanden tjenar snarare att göra beskyllningarne troliga än motsatsen. Finnes det någonting bävre kändt i historien, ehuru bevisen visserligen äro mörka, än den omständigheten atw jesuiternas hemliga organisation upprepade gånger har beväpnat tanatismen med sin dolk och sin giftbägare? Ha vi icke, tillochmed i det 19:de århundradet i Luropa, erfarenhet at hemliga sällskapers böjelse att använda sina medlemmar will göromålet att undanrödja deras motståndare? Hvarföre skall man icke kunna tro på möjligheten at det, som berättats om Carbonarisällskapet, om en långt mera brinnande fanatisms ledare och dupar. Med mera auktoritet kan hr Remy yttra sig angående vära intryck i afseende å det mormonska månggiftet, ty rörande detta kapitel är det möjugt att erhålia bevis, och hr hemy lärer äfven hafva hatt all möda ospard för avt få reda på såväl gqvinnornas som månnens verkliga åsigter om denna egendomliga mormoninstiwution. Han inleder resultaterna at sina forskningar i detta hänseende med ett tillkännagitvande, att hans afvoghet mot denha inrättning på intet sätt sträckte sig till att betrakia den med en oförnuftig afsky. Han hade lärt, säger han, att icke förvåna sig öfver någonting i atseende å absurditet; och med kännedom om att allting har blitvit dragit i tvifvelsmål, ända från Guds tillvaro vill menniskans tillvaro, menar han att han ned ogeneradt öga kunde betrakta existensen eller rättare återuppståndelsen af ett System, som Europa trott förekomma endast i zamla historien och ibland nationer, som ännu cke blifvit omvända till kristendomen. Men vilket land säger han med mr Rigault, är — PRINS. SENT RUE