Göteborgsposten – 31 augusti 1861, sida 1

—Z mannens fotografi, begaf sig polismannen efter till Malta. Der fann han bestämda spår etter Kiss, hvilken dock redan afrest till Neapel. Polismannen följde efter dit, men kom tör sent tor aut gripa hvnom, emedan han redan hunnit aflägsna sig från orten. Alla spår etter hvart han tagit vägen tycktes ätven vara försvunna. Men Haydon var icke böjd att efter en så lång resa och så många anstrangningär låta draga sig vid näsan. Han begynte derföre alt anställa noggranna undersökningar samt gjorde derigenom en lycklig upptäckt. Han tick nemligen reda på, att et sardiniskt krigsångfartyg några dagar förut hade lemnat Neapel för att atgå till Genua samt att en främling, klädd som officer i ungerska armåen, hade varit ombord. Beskrifningen på denne passade in på Kiss. Haydon antog att denne hade klädt sig som militär, för att utan närmare efterfrågningar kunna slippa från Neapel; och utan vidare hastade han efter till Genua. Der fann Haydon sitt antagande, det den ungerske officeren varit Kiss, bestyrkt, men att brottslingen efter ett helt kort uppehåll i Genua hade fortsatt sin resa och, som det troddes, begifvit sig till Turin. Utan att förlora någon tid begat sig Haydon äfven till Turin, der han genast efter sin ankomst satte sig 1 beröring med auktoriteterna, emedan han hade anledmng att förmoda Kiss ännu vara qvar i Piemonts hufvudstad. Haydon fick snart tillfalle att blifva öfverlygad om att han 1 detta atseende icke tagit miste. Han mötte nemligen inom några dagar en väl klädd man, som spatserade å en af Turins förnämsta gator; och den praktiska nyttan af att använda fotografien som ett medel för att uppnå rättvisans ändamål, visade sig härvid på ett öfvertygande sätt, ty den fotografi Haydon hade med sig ådagalade på otvetydigt vis, att den man, som utan att ana oråd helt lugnat kom gående utför gatan, var Kiss. Men en svårighet af internationel natur uppsvod. Ehuru den brottslige hade blifvit upptäckt, kunde han dock icke arresteras. Ltver det Haydon följt den upptäckte rymmaren (Mill ett hotell aft första ordningen, der denne tagit in, begal han sig nemligen genast ull sir James Hudson, den engelske ministern i Turin, Denne beklagade sig, att han icke kunde göra något i saken, innan han erhållit imstruktioner hemifrån. Han telegraferade likväl genast till grefve Russel (förut den välbekante lord John Russel), som meddelade Big med grefve Grey, den engelska inrikesministern, angående saken, hvarpå han sände sir James Hudson en befallning att lemna all möjlig laglig handräckning åt den engelske polismannen i hans förehafvande. Den engelske ambassadören uppvaktade baron Ricasoli och meddelade honom saken. Denne hyste dock betänkhghet att gifva befallning om Kiss gripande, derföre att denne sistnämnde till börden var österrikare. Han ville åtminstone icke göra det på sitt eget ansvar, utan ville först ölverlägga med justitieministern om hvad som under sådana omständigheter kunde och borde göras. Den nämnda öfverläggningen egde derpå rum, hvarvid man slutligen kom otverens om att hr Kiss skulle arresteras och öfverlomnas åt den engelske polisembetsmannen. Alla dessa underhandlingar hade dock