Göteborgsposten – 31 augusti 1861, sida 1

En stunds stillestånd inträffade, liksom genom hemlig öfverenskommelse. Med ett snabbt ögonkast granskade Brune murarne och porten, för att se till, mot hvilken punkt han skulle rikta anfallet. I detsamma hördes en stark stämma. Det var Augereau, som kom krutsprängd och blodig tillbaka till sina soldater. — Och den som visade dig vägen? frågade Brune lifligt. — Död eller sårad! svarade Augereau. — Men försvunnen, icke sannt? sade Brune vredgad. — Jag såg honom falla vid min sida. Emellertid bedrog han oss icke, ty han lagade så, att vi kunde anfalla rojalisterna i ryggen; jag befaller derföre, att man visar honom aktning, hvad som än må ske. Nu gäller det att bemäktiga sig denna bikupa, låt formera anfallskolonner och framåt! Lefve nationen! — Lefve nationen! skreko soldaterna och grepo till sina vapen. Gegvärselden började åter med nytt lif. XXIV. Väntan. Vid underrättelsen om den fara som sväfvade öfver deras hufvuden, hade Gouesnous innevånare skyndat att öfvergifva sina hem. De