Göteborgsposten – 30 augusti 1861, sida 1

tilltog snart och en oredig massa urskiljdes i mörkret. Det var en kolonn republikanska soldater, som ryckte fram under befäl af tvenne högre officerare. Dessa soldater och deras anförare hade säkerligen långvarig vana vid kriget i vestern och kände rojalisternas list samt sätt att anfalla fienden, ty de iakttogo under sin marsch de största försigtighetsmått. Tvenne leder infanterister gingo främst längs vägkanterna med geväret på axeln, spejande öga, fingret på trycket, färdiga att gifva eld vid första tecken till någon nalkande fiende. De båda officerarne gingo midtpå vägen tjugo steg före första afdelningen af deras lilla arm, hvilken marscherade i tätt slutna leder. Officerarne buro, den ene öfverste-, den andra bataljonschefs-epåletter. Den förre hade dragit sin sabel, den andre hade sin ännu qvar i skidan. Komna fram till foten af kullen, på hvars sluttning den lilla byng låga kojor lågo, stannade öfversten och kommenderade sakta: halt! Soldaterna stannade. — Hör nu, Brune, sade öfversten till bataljonschefen, är det här vi skola vänta, för att undvika bakhållet? — Ja, öfverste, svarade den tillfrågade, såframt icke den bedragit oss, som gifvit oss underrättelse om rojalisternas ställning.