Göteborgsposten – 30 augusti 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. XXIII. Anfallet. Aftonen var mörk; stora moln skockade sig hotande vid horisonten, drifna af en våldsam vestanstorm, Orkanens brus var det enda som störde den rådande tystnaden. Ingenting är så dystert som åsynen af ett landskap i Finisterre under nattens timmar. Klockan slog åtta och likväl syntes ej ett ljussken i Gouesnou. Vägen till Brest aftecknade sig otydligt som ett ljust band på den mörka jorden. Hafsörnar och ugglor läto då och då höra sitt hesa, klagande skri. Om någon vaksam skyltpost eller klok spion egnat omsorgsfull uppmärksamhet åt hvad som omgaf honom, skulle han likväl urskiljt bland nattfoglarnes skri ett doft regelbundet, taktmessigt buller, sådant som en trupp soldater förorsakar, då den marscherar på en torr och fast terräng. Detta buller kom från Brestsidan till; det ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—200.