Göteborgsposten – 30 augusti 1861, sida 1

Ur Guizots memoirer. Det litterära lifvet tyckes nuförtiden, mera än någonsin, vara de fallna politiska storheternas tillflykt, sedan den politiska banan blifvit stängd för dem. De många och genomgripande hvälfningarne i Frankrike sedan fjorton år tillbaka ha isynnerhet lemnat bevig derpå. Så väl februarirevolutionen som de sedermera mträffade politiska onfgestaltningarne derstädes ha medelbarligen bidragit till uppkomsten at en bel mängd litterära arbeten, hvilka säkert förblifvit oskritna, ifall deras författare ej derigenom blifvit bortstötta från det praktiska statsmannalitvet. Bland de personer, hvilkas skriftställareverksamhet sålunda blifvit framkallad, har Ludvig Filips siste minister och de med 1848 års revolution påbegynta rörelsernas första offer, den valbekante Guizot isynnerhet visat sig produktiv. Utom fortsättningen på några tidigare, redan före bans politiska verksamhet påbörjade historiska arbeten, har han på de senaste åren publicerat sina memoirer öfver sin egen tids historia, af hvilket arbete 4:de delen för icke lång tid sedan utkommit. Det är icke vår afsigt att här bedöma hvarken den fallne statsmannen sjelf eller hans arhete. Vi vilja blott efter detsamma meddela några at de intressanta skildringar det innehåller. sKanske har ingen annan suverän, sårn nn TT