Göteborgsposten – 29 augusti 1861, sida 1

— Såsom öfverenskommet var? — Naturligtvis, Ah, scenen var charmant, och jag skulle sjelf velat ligga på lur i ett hörn, för att få se, huru jag utförde min sak... — Talade du om min kärlek ? I — Amadis var i jemförelse med er blott en I Lovelace. — Och hvad sade hon? i — Först ingenting. Hon visade sig öfverraskad, upprörd . .. Hon var nära att falla i vanmakt. Kortligen, jag tror saken är på god väg, men man måste medgifva att jag varit superb. Hon ville ej mottaga edra tjenster, hon vägrade att resa i natt. Då grep jag till de stora medlen. Dolken blixtrade till... — Du hotade henne? utbrast grefven vredgad. — Henne? .. . alldeles icke! jag botade mig sjelf. Det var vida bättre! Roquefort berättade nu den scen som egt rum. Grefve de Sommes log. — Godt! godt! sade han; du är skicklig. Då Roquefort slutat, tog grefven hans händer och tryckte dem hårdt. — Jag är nöjd med dig! sade han. — Och vicomten ? frågade Roquefort. Hr de Sommes rynkade vid denna fråga ögonbrynen.