Göteborgsposten – 28 augusti 1861, sida 1

vid hufva, som han drog ned öfver pannan och öppnade dörren, som förde till skogsdungen. Mon i detsamma han tänkte skynda ut, stannade han och vände tillbaka till nunnan. — Min syster, sade han, kanske skall jag dö i natt, under det jag strider för att skydda er flykt. Om jag dör, skall grefve de Sommes ha förlorat sin bästa vän, om jag dör, skall jag medföra en hemlighet i grafven. Gud bjuder mig nu, att anförtro denna hemlighet åt er. — En hemlighet! upprepade Blanche förvånad. Hvarföre anförtro mig denna bemlighet, om den är er? -Derföre att den äfven angår er, min syster. XXI Bekännelsen. Blanche hade ryggat tillbaka och med en frågande blick på sin interlokutör; denne tycktes vara mycket upprörd. -— Min syster, sade han, om den drägt ni bär ombhöljde en Kristi brud, skulle jag tveka om att gifva er det förtroende, som jag nu går att lemna eder, jag skulle tillochmed tränga det tillbaka i djupet af mitt inre. Men lyckligtvis är det icke så: ni bär en novis drägt, ert löfte är ännu icke uttaladt, ni är fri och ni kan höra