massorna. Den 16 Febr. installerades han i sitt nya embete, hvilket han, efter de konfedererade staternas konstitution, skall sköta i sex års tid. Af sina anhängare och partivänner skildras Davis såsom en mild och allvarlig man, i besittning af alla de kroppsliga och andliga egenskaper, hvilka behaga verlden. Då han talar, är hans stämma klar, hans uttryck eldigt och hans hållning värdig. I sina skriftliga uppsatser förstår han aw föra slafstaternas talan med en skicklig och inställsam sofistik. Alexander H. Stephens, de nya konfedererade staternas vice president år 4 år yngre än Jefferson Davis. Han är nemligen fodd i Georgia d. 11 Febr. år 1812. Sm ungdom tillbragte han i så tortviga omständigheter, att han hade fremmandes ädelmod att tacka för den uppfostran han erhöll. År 1834 uppträdde han som advokat och ådrog sig snart så allmän uppmärksamhet genom sin talang, att man betraktade honom såsom sgBöderns skickligaste man. År 1843, blet han såsom whig vald till kongressen. Vid whigpartiets upplösning anslöt han sig dock till söderns demokrater och blef snart deras chef i kongressen. I denna ställning bibehöll han sig anda till valen år 1858. Han brydde sig då icke mera om att uppträda såsom kandidat vid de allmänna valen, utan drog sig, såsom han då trodde, för alltid tillbaka från det offentliga lifvet. Sydstaternas affall från unionen kallade honom emellertid till ny verksamhet i det politiska lifvet, då han i Febr. detta år valdes till konfederationens vicepresident. Stephens är ett märkvärdigt exempel på viljans kraft öfver kroppsliga lidanden. Han har nemligen städse varit mycket sjuklig samt grufligt mager. Hans stämma är genomträngande samt skarp och vid första intrycket oangenäm för örat; men hans våltalighet är praktisk samt säker på att göra verkan; hans omdöme är träffande, så att man öfverallt der han har arbetat, beredvilligt har lemnat honom den afgörande rösten. Peter G. I. Beauregard, general för de konfedererade staternas trupper, härstammar från en fransysk kreolfamilj i Louisiana. Han föddes år 1818. Hans fader, en rik plantagegare i närheten af New-Orleans, skickade honom år 1833 till den berömda krigsskolan i West-Point, som han efter afslutandet af sina studier lemnade med rang af underlöjtnant i artilleriet. Han deltog såsom underlöjtnant i Förenta staternas krig mot Mexiko samt utnämndes på bataljtältet vid Contreras och Churubasco (d. 20 Aug. 1847) till kapten. Vid stormningen af Mexiko samma år blef han sårad. Efter krigets slut uppdrog regeringen i Washington åt honom utförandet af åtskilliga offentliga arbeten, deribland befästningsarbetena vid Mississippis mynning. Under Buchanans presidentskap hade regeringen för afsigt att utnämna honom till direktör för skolan i Westpoint. Men deraf blef dock intet, emedan Beauregard förlorat presidentens ynnest, tillfölje af ett mot Buchanans rege