Göteborgsposten – 27 augusti 1861, sida 1

taga hans ädelmodiga tillbud, så är det, derföre, att jag skulle anse det fegt af oss, att öfvergifva under faran dem, som omge oss: det barn vi mottagit och hvilket alskar oss såsom sina äldsta systrar, den gode doktorn som lemnat oss en tillflyktsort, oaktadt den fara han derigenom lupit, slutligen det arma barnet, hvars lidande endast vi förmå stilla. Bonden gjorde en rörelse af otålighet. — Hvem säger, att ni skall öfvergifva dem ni älskar? sade han. — Hvad! utropade den unga flickan, de skulle kunna fly med mig, med 0ss? -— Javisst. Fartyget, som väntar er, är tillräckligt stort, att rymma er alla. — Grefve de Sommes har således tillåtit er lofva 0os8... — Grefve de Sommes, afbröt bonden vördsamt, har befallt mig inhemta edra befallningar och i allt lyda er. Jag skall meddela honom er önskan och denna önskan skall för honom bli en befallning. — Ah! utropade Blanche i ett utbrott af tacksambet; hr de Sommes är den bästa vän och den ädlaste menniska! Må han förlåta oss, att vi ett enda ögonblick kunnat tvifla på honom. (Forts.)