Göteborgsposten – 27 augusti 1861, sida 1

nan jag fortsätter, göra er en fråga: anser ni grefve de Sommes alltjemt för en verklig vän? -— Ja, svarade Blanche utan att tveka. — Ni har likväl, såsom ni sjelf tillstått, tviflat på honom! Skulle han väl hos er ha dolda fiender, hvilka söka skada honom? O, tala! tala! min syster! Svara mig uppriktigt! Betänk, att ögonblicket är kritiskt och att dödstimmen snart kan slå. Han fästade härvid forskande blickar på Blanche. Ingen bar sökt nedsätta grefve de Sommes hos oss, genmälte Blanche lifligt och med en ton af uppriktig sanning, så att man ej kunde misstaga sig derom. — Men, jag upprepar det ännu en gång, ni har likväl tviflat på honom. — När vi fingo veta, att han spelade en viss roll bland dem, som förföljde oss, bland dessa blodsmän, kunde vi icke då tvifla? Men nu, då ni förklarat oss allt, nu kan jag endast välsigna och tacka honom ur djupet af min själ; jag tviflar icke mer. Bonden utstötte en suck af lättnad. — Ja, ja, sade han, tvifla aldrig på grefven, denne trogne och uppriktige vän, som olyckan gifvit er. En enda omständighet kunde resa ett moln emellan er, och påminn er grefve de Sommes beteende! Jag menar procsssen angå