Göteborgsposten – 26 augusti 1861, sida 1

orolig blick. Mariic uppsnappade den och förstor uttrycket i densamma. — Åh! sade hon, var utan fruktan! Hven skulle vilja göra sådana Guds helgon som er nå got ondt? Han ser dessutom mycket god och be skedlig ut... — Men hvad vill han då? frågade L onore. — Ah! ingenting, min syster; han begärd endast en bit bröd, för att äta, och litet balm för att få sofva: jag gaf honom ett stycke bröc och visade honom in i ladan ... Men han sade att han skulle skatta sig mycket lycklig, om har! blott finge se en skymt af er . . . Och jag lofvad. honom, att jag skulle säga till er... De gälla klagoskrien tilltogo alltmera i styrk: och våldsamhet. — Gå in till fröken de Morandes, sade Blanche till sin syster; försök att lugna henne Jag skall under tiden söka få reda på hvem främ. lingen är ... Vi måste ju alltid vara misstrogna ack ! Medan Låeonore och Bertha gingo upp til den vansinniga i första våningen, gick Blanche rakt igenom huset och steg ned i yttre träd. gården, der hon styrde sina steg mot uthusen. Då hon öppnade dörren till ladan, såg hon på en halmbädd ligga en karl, som tycktes sofva djupt.