Göteborgsposten – 26 augusti 1861, sida 1

EEE OO —— ning nemligen att det hörer till en af H. T:s egenheter att i främsta rummet vederlägga genom personligt ovett, i stället för att ute slutande hålla sig till skäl och argumenter För att icke tala om de måhända ofrivilliga misstagen i den historiska delen af H. I:s törklaring (så nödig, till undvikande af allt misstorständ!), har jag denna gången endast blitvit hågkommen med det oskyldiga epithetet origimel och det kathegoriska påstå endet aw min uppfattning af Vexelundervisningsmethoden blfvit en s. k. fiv ide, hvilken, såsom kändt är, aldrig låter rubba sig af skäl. Det ser verkligen ut som hade H. T:s red. icke haft rätt klart för sig hvad detta uttryck enligt gängse språkbruk innebär; annars skulle han mähända aktat sig att tala om rep i hängd mans hus. Gör han sig t. ex. det besväret att slå upp Dalins Svenska Ordbok 1:sta delen pag. 443, skall han midt på andra spalten tå läsa följande ord, väl värda att eftertänka: Fir ideg, en viss inbillning, som uteslutande sysselsätter en menniskas tankar och till viss grad beröfvar henne förnuftets bruk. Jag tror icke ens att H. T:s redaktör skall, vid närmare eftersinsinnande, anse mitt törhållande till Vexelundervisningsmethoden (lika litet som min uppfattning i åtskilliga andra ämnen) rättvisiigen kunna stämplas såsom fixa id6er. Nog kunde jag sparat mig mycken möda och oro, nog kunde jag letvat i bättre fred både med den ene och den andre, itall jag mindre öppet uttalat och mera lamt försvarat min på läng erfarenhet grundade åsigt om folkskoleväsendet; men kan jag väl anses hafva varit beröfvad förnuftets bruk, dertore att jag stadigt fortgått på den en gång betrådda vägen, i trots af motsägelser och törkättrande, hotelser och förmaningar, hån och hat! kller har det då verkligen till slut kommit så långt, att mannens ära och rätta förtjenst skulle bestå i att likna vindflöjeln, som svänger hit och dit, för att lämpa sig etter hvarje stundens vindkast! — och skulle det vara i ordets rätta mening förnuftigt att, med undertryckande af egna åsigter om saker och ting, alltjämt villigt rätta sig efter pluralitetens mening för tilltället, med såker risk att ett par tre år efteråt finna förhållandena så ändrade, att man icke längre kan eller vågar stå fast vid hvad man sagt eller kännas vid hvad man gjort? Vare emellertid härmed huru som helst; det fasta vidhållandet af en åsigt, det ihärdiga kämpandet för eller emot densamma, kan man aldrig gifva namnet af en fix ide, man må föröfrigt anse det för envishet eller konseqvens, för dumhet eller klokskap, man må räkna det till last eller förtjenst. Snarare torde H. T. hafva skäl att besinna, om icke det handlingssätt, som i:denna sak af dess red. iakttagits, billigtvis kan gifva tänkande folk anledning till den misstankan att han är eller åtminstone varit bekajad med en fix id af ganska betänklig art. En fix id är nämligen, fullständigare genomfordt, en inbillad föreställning, som saknar stöd i verkligheten och strider mot sinnenas eller det otörvillade förnuftets intyg, men icke erkännes såsom en inbillning, en slags synvilla, utan omfattas med fast tro och innerlig öfvertygelse, inverkar på handlingssättet