Göteborgsposten – 26 augusti 1861, sida 1

-— Hvilken karl? frågade Låonore förvånad. — Han, som kom nyss, vet jag. Den stackarn! han riktigt stupade af hunger och trötthet. De båda nunnorna vexlade en blick: de förstodo ej ett ord af hvad Mariic pratade. — Förklara er, min vän, sade Lonore. Hvem talar ni om? — Om den som kom genom lilla trädgårdsporten för tio minuter sedan... Han föll till marken, han hade ej så mycken styrka qvar, att han kunde ringa på klocksträngen . . . Lyckligtvis var jag till hands ...jag hörde honom och öppnade. Du gode Gud! sade jag till honom, huru är då fatt med er? — Jag är uppgifven af hunger! sade han med en röst som skar mig ända i själen. Jag är hungrig och alldeles utmattad ...— Nåja, stig in då! svarade jag honom; doktor Harmants hus står alltid öppet för dem som lida ...— Doktor Harmant? sade han. Ah, heliga Jungfru! det är således här som de båda systrarne befinna sig? — Ja! — Syster Blanche och syster LEonore? — Ja, ja! — Han kände våra namn ? sade Blanche än mera förvånad. — Jal De båda nunnorna vexlade med hvarandra en