Göteborgsposten – 24 augusti 1861, sida 1

— Ah! inföll Henri, denne man existerar då verkligen ? Derpå tillade han för sig sjelf : — Jacquet bedrog mig icke. Fjäriln syntes försagd. Det tycktes som om den af vicomten uttalade titeln slagit jätten med förvåning. — Svara mig och säg sanningen! återtog Henri efter ett ögonblicks tystnad. — När jag var dernere... med de andra, inföll Fjäriln med en uttrycksfull åtbörd, innan du ännu fört oss tillbaka på den goda vägen, hörde jag ofta talas om en chef, som vi alla hade och hvilken var vår beskyddare. De gamla berättade historier om honom, och man sade, att de, som tjenade honom väl, aldrig skulle ha något att befara af rättvisans handtlangare och hastigt komma till rikedomar. Men denne chef, denne konung, såsom man -sade, har jag aldrig sett. Det var de gamle, som meddelade o8s hans befallningar och tillställde oss hans belöningar. — Finnes det bland dina nuvarande kamrater någon enda som sett denne konung? — Nej, ingen. Vi gjorde oita hvarandra frågor i detta afseende, och ingen kunde lära att känna honom. Man visste hvarken hvem eller hvar ban var ... Föröfrigt sade man ... der-. nere ... att man på länge ej haft några underrättelser om konungen . .. Somliga trodde honom