Göteborgsposten – 21 augusti 1861, sida 1

brottslighet, på samma gång som grefve de Sommes och hans vänners agenter påstodo sig vara edra medbrottslingar, läto arrestera sig tillika med er, bekände sina föregifna brott och droga er med sig i afgrunden, förvärfvade grefve de Sommes sig rådsherrens, Blanches och Löeonores förtroende . . . — Och vårt! afbröt vicomten, som nu påminte sig de besök han och markisen mottagit i sitt fängelse. — Ah! denne man är skicklig och stark, verkligen stark! Efter det er dom fallit, efter er afresa lät grefven nedtysta saken. Han till och med försvann under flere månader från societeten ... Under denna frånvaro, som för mig endast var en list, dogo rådsherren de Niorres och hans svägerska... -Också mördade, icke sannt? frågade vicomten. — Det är min öfvertygelse, svarade Jacquet; men någon ransakning blef likväl icke inledd. De båda frånfällena gällde för naturliga. Paris hade glömt allt, då en dag ett rykte hastigt utbredde sig: en arftagare uppträdde, för att emottaga Niorres ofantliga förmögenhet, från hvilken Blanche och Leonore hade afstått. — Hade de afstått från arfvet efter sin onkel? utbrast vicomten. — Ja; de stötte tillbaka denna ofantliga