som hans fiende denne grefve de Sommes, hvilken han alltid ansett för en ren och trogen vän. Begick han icke ett fel, då han skänkte sitt förtroende åt denne man? Jacquet anade med sin snabba skarpsinnighet genast hvad som försiggick inom vicomten, och han insåg, att han måste med ett afgörande slag tillintetgöra detta misstroende. — Ni frågar mig, hvad orsak grefve de Sommes kan ha till att skada och förfölja er? sade han. Men känner ni då ej till hvad som händt sedan er afresa från Frankrike 897? Vet ni då icke, hvad grefve de Sommes gjort? — Hvad kan väl jag veta? svarade vicomten. Jag har inför er redogjort för mig. Sedan min återkomst till Frankrike har jag ingenting kunnat få veta. Hvem skulle ha upplyst mig? hvem skulle jag ha frågat? har jag icke måst hålla mig afskiljd från alla, samt dölja mitt namn och min person. Jag vet ingenting! ... — Men ni vet likväl, att rådsherren de Niorres hade en son af ett hemligt äktenskap? — Madonnans son? Ja, jag vet det. — Nåväl, denne son är grefve de Sommes! — Grefve de Sommes! utbrast vicomten förvånad. — Ja, grefve de Sommes är son till rådsherren de Niorres, fastän han sjelf omsorgsfullt dolt sin börd. Dessutom fanns det en af råds