Göteborgsposten – 21 augusti 1861, sida 1

behöfde ombildas för att nationaliteten skulle utbildas, så hafva de gjort ätven i afseende å de politiska förhållandena, under det att Snellman gjort tvertom och ansett dom såsom ett uttryck af den finska nationaliteten. — För öfrigt tyckas de erkänna den snellmanska nationalitetsteorien i hutvudsaken. — Andra deremot tyckas åter tendera att alltmer träda i opposition emot samt afvika ifrån sjelfva de grundåsigter, som Snellman uppstallt, och hvilka hittills ansetts som gällande i Finland. Tillvaron af elementer till ett sådant parti hatva sedan några är tillbaka bevisats existera genom de anfall mot en emot hans åsigter stridande anda, som han ansåg hålla på att vilja lyfta upp hufvudet, som Snellman tid efter annan gjort i Litteraturbladet. Sedermera visade den sig ännu bestämdare i en för två är sedan uppkommen hättig polemisk strid om nationalitetens begrepp och betydelse emellan Litteraturbladet och tidningen Papperslyktan, hvilken strid fortfor i nära evt års ud, samt lärer väckt mycket uppseende i Finland. De grundsatser, som hyllas at dem, hvilka tillhöra denna riktning, tyckas vara alt fatta de allmänt menskliga idealen: sanning, fribet och rätt, såsom de mäl finnarne böra ställa för sig och icke, säsom Snellman vill, ett specifikt särskiljande från andra nationer genom utbildningen at en så stor nationel egendomlighet som möjligt. De tyckas fatta navonaliteten såsom en naturgrund, som kan och bör ombildas till största möjliga öfverensstämmelse med idealet; den tyckes för dem vara likasom blott det material, i hvilket de anse at idealet bör realiseras. De tyckas 1 ofverensstämmelse dermed tästa betydelse vid språket, såsom varande blow ett medel för menniskorna, hvarmed de kunna utöfva inverkan på hvarandra, men icke såsom varande euwt uttryck for ett egendomligt nationelt anlag. De tyckas dertöre, likasom Snellmans anhängare, erkänna de praktiska finska språkstratvandena och ansluta sig till dem, ehuru icke på grund derat att de äro nödvändiga för nationalitetens utveckling, utan derföre avt en förändrad språksvällning är ett oundgängligt vilkor for möjligheten aw realisera de allmänt menskliga idealen inom det finska folket. Och at samma skäl tyckas de åter, i motsats mot hvad som innebäres i Snellmans åsigter, ause finnarne böra eftersträtva största möjliga beröring med de fremmande folk och länder, som mera närma sig dessa idealer än deras eget; och framför allt tyckas de vara böjda att icke anse det finska folkets nuvarande politiska ställning for något annat än ett förhållande, som man bör sträfva att så mycket som möjligt ombilda till ötverensstämmelse med de politiska idealen. Sådana synas oss de obestämda begynnelser till nya partibildningar i Finland vara, hvilka hålla på att göra sig gällande i sammanhang med de nya politiska rörelserna derstädes. Att närmare karakterisera dem och anlöra några namn för vare sig det ena eller det andra af dem är, om icke alldeles omöjligt, så åtminstone för tidigt, då de ännu icke antagit någon bestämdare form. Men de skola säkert snart nog under de påbörjade politiska rörelsernas fortgång komma att framträda i en bestämdare gestalt. Deras ställning till desamma kan man dock i allmänhet Tr Tar