Göteborgsposten – 21 augusti 1861, sida 1

bestående förhållanden finnes det derföre ständigt tvenne lika berättigade sätt att sluta till, hvilka dock leda till motsatta konklusioner. Antingen fäster man sig vid,att det bestående är ett utvecklingsstadium, och då bör det ombildas och transtormeras; eller också fäster man sig vid att det är utryck at den egendomliga nationaliteten och som sådant bor det älskas, äras och fasthällas. Denna felaktighet i sin grundäsigt har Snellman sjelt genom de konklusioner han dragit ur densamma ställt 1 dagen, och derigenom sjelt bidragit att visa all det mäste finnas något falskt 1 hela hans teori. Denna påpekade motsägelse i de konseqvenser, som kunna dragas och af Snellman sjelf dragits ur bans läror, ha icke heller gåv oanumärkta i Finland. Ju klarare de framstått, dess mer tyckes man börjat känna på sig, att i Snellmans uppställda teorier måste hgga någonting talskv Man har börjat att förlora tron på dem, man har börjat satta deras berättigande 1 fråga samt se att de kunna innebära helt annat än man förut trott deras mening vara. Man tyckes med ew ord hatva borjat tvifla på dem. Snellmans personliga anseende inom Finland tyckes kanske icke hafva förminskats särdeles mycket; men hans auktoritet är, efter allt utseende, mycket svagare an forr. Snellman är visserlgen ännu Finlands mest framstående personlighet på de offentliga sträfvandenas fält, och hans Litteraturblad är ännu icke öfverträffadt af något annat blad; men Snellman är icke mera den allmänt erkände chef, som han en gång varit. På flere håll synes man ha börjat att icke mera vilja erkanna hans ledareskap, och ätven de som göra det, tyckas göra det med en viss osäkerhet. Detta har vari. följden af de konseqvenser, som Snellman dragit ur sim nationalitetsteori samt at de motsägelser de innehålla. Och ur denna osäkerhet och dessa tvitvelsmål tycker man sig kunna skönja uppkomsten al nya partier i Finland med nya äsigter och nya rikteingar. Tillstymmelser tll uppkomsten at sådana nya partier ha redan sedan någon tid tillbaka varit märkbara. Men då gamla åsigter hålla på att vackla och nya hålla på att bilda sig, kunna upphofsmännen till de senare träda i tvenne olika stallningar till de teorier, som de soka att ersätta. Autingen kunna de anse att sjeltva grundprincipen ar riktig, men att de konseqvenser, som dragits derur, icke äro strängt riktiga, samt söka att genom ett följdriktigare utbildande at toorien upphätva det de anse falskt 1 densamma; eller också kunna de anse att sjelfva grundsatsen är falsk och soka att uppställa en helt annan princip för sina strätfvanden än den förra. Och de nya partier, som tyckas hålla på att uppstå och gestalta sig i Finland, synas hafva en del forsökt det ena och en del det andra. — De som göra det förra tyckas först nyligen hafva börjat att antaga en mera sjeltständig ställning i förhållande till Snellman, och det tyckes egentligen vara i afseende å Snellmans sista konklusioner rörande identifieringen af den finska patriotismen med hängitvenhet for Finlands nuvarande politiska förhållanden, som de skilja sig från honom. Likasom Snellman gjort i afseende å språkförhållandena, d. v. s. sett i de bestående förhållandena något, som