Göteborgsposten – 21 augusti 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. — Det är för honom af vigt, sade han, om ett hinder finnes eller icke finnes på hans väg. —-Ett hinder ? upprepade vicomten och såg på Jacquet. Huru kan jag utgöra något hinder för grefve de Sommes planer? Vi hafva aldrig sträfvat åt samma mål, vi ha aldrig stått som antagonister emot hvarandra. Hvad skulle han kunna ha för skäl att förfölja mig? Hvad orsak skulle han ha att skada mig? Det var synbart, att en ny tvekan hade sedan några ögonblick bemäktigat sig vicomten. Han hade i första ögonblicket, träffad af Jacquets ord, hänförd af minnenas styrka, mottagit den hand som räcktes honom och trott på hvad han hört. Men det moraliska lidandet, den vana vid missöde, som så ofta härflyter af beröringen med menniskorna, hade utvecklat vicomtens misstrogenhet, och han frågade sig derföre, om han borde tro på hvad ban hört, om denne Jacquet verkligen vore den han sade sig vara, om han icke sökte bedraga honom, genom att angifva så) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—192.