Göteborgsposten – 20 augusti 1861, sida 1

till de finska sträfvandena: att de aldrig klandrat ifvern för utvecklingen af de finskt-nationela elementerna i språk och annan bildning, men sörjt öfver att detta vackra sträfvande skulle begagnas såsom medel att slita banden med Sverige. Den finska nationalitetens utveckling måste efter Snellmans nationalitetsteori bestå just i slitandet af de band, som förena Finland med Sverige. Dessa konseqvenser har Snellman och en del af hans anhängare redan för längesedan dragit, och det ar på dem, hvilka ifrat och förfäktat dessa konseqvenser, det hos oss så väl bekanta namnet finnomaner, åtminstone i dess inskränktare bemärkelse, egentligen hänför sig. Men ännu andra konseqvenser dölja sig 1 den at Snellman uppställda nationalitets-teoriens tillämpning på HFinland, samt hatva allt mer och mer begynt visa sig, ju mer de finska törhållandena gjort den ofvergång inom de offentliga sträfvandena på det politiska området, som Alexanders manifest om det s. k. landtdags utskottet, slutligen framkallat, till nödvändig och förestående. Emedan nemiigen det at Snellman uppställda nationala anlaget är den allt beherrskande lagen i ett folks och dess medlemmars lif, och skiljaktigheterna endast kunna häntöra sig till detta anlags mer eller mindre utbildade skick, så följer deraf äfven, att hvarje folks tillstånd är ett uttyck af detta folks nationalitet, på en högre eller lägre utvecklingsståndpunkt. Dess statsskick och politiska ställning är en produkt af dess nationala anlags utveckling; och såsom sådant står det öfver alla drömda, allmänt menskliga ideal, och alla försök att omskapa det existerande efter dem kan endast tjena till att arbeta emot den egendomliga nationalitetens utveckling. Endast sådana förändringar af det bestående tillståndet som kunna antagas vara en utveckling af det natinonelt egendomliga, kunna vara berättigade. Tillämpningen deraf på Finland har han uttalat i sim ofvan omtalade artikel i Litteraturbladet i den satsen utt Finlands styrelse är det finska folkets. HSatsen låter oskyldig nog, och kan tagas som en blott tautologi, men meningen är den att finska tolkev och dess nuvarande politiska förhållanden sammanfalla, att begge äro berättigade till samma bedömande; det tadel som drabbar de finska politiska förhållandena måste derföre enligt artikelns mening äfven drabba det finska folket; och ehuru det icke med tydliga ord är utsagdt i artikeln, innebär den dock vidare med samma konseqvens att den kärlek, finska folket kan göra anspråk på, äfven måste tillfalla dess politiska förhållanden. Finnarnes, de finska medborgarnes kärlek till sitt folk till sitt fädernesland måste enligt denna åsigt visa sig i hängifvenhet för Finlands nuvarande politiska läge. MWNSådan är den konseqvens, som genom Snellmans senaste artikel 1 Litteraturbladet framgått ur hans nationalitetsteori.