Göteborgsposten – 20 augusti 1861, sida 1

— Krokig näsa, afbröt Jacquet, blekt ansigte, hopbitna läppar, spetsig haka. — Det är riktigt, sade Fjäriln. — Medborgaren Sommes! hviskade Jacquet i örat på vicomten. Han befinner sig i Brest; ni är förlorad! ... Vicomten ryckte på axlarne. Ett stort buller hördes nerifrån trappan: det var sansculotterna som stego upp och i första våningen mötte Petit-Pierre, la Rochelle samt tvenne andra sjömän, hvilka gjorde mine af, att ingalunda låta dem passera. — Välan! sade vicomten för sig sjelf, vi måste ! Derpå vände han sig till sjömannen i rummet : — Äro du och dina vänner mig tillgifna? frågade ban. — I lif och död! svarade den tillfrågade med en ton, som ej tillät att man betviflade hans ord. — Nåväl! du skall gå ned till dina vänner och säga till dem, att de låta sansculotterna passera . .. — Hä! utbrast sjögasten förvånad. — J skolen låta dem genomsnoka huset, fortfor vicomten. Oroa er icke, de skola ej finna någon. Sedan skolen j i er ordning gå ut och begifva er åt gatan Chiourme. Kalla under