Göteborgsposten – 20 augusti 1861, sida 1

RR RE Han fäste härvid en frågande blick på Fjäriln. — Om det finnes någon bedragare, så är han ej ibland oss, svarade lifligt denne koloss. Enligt dina instruktioner bafva vi alla och alltid vakat öfver oss: vi kunna svara för hvarandra. — Och likväl är det så! likväl har vår hemlighet blifvit förrådd! Fjäriln gjorde en åtbörd, hvarmed han ville säga, att han visserligen var af denna tanke, men att han icke kunde lemna någon upplysning. Sansculotternas rop tilltogo i raseri och deras slag dånade allt tätare på porten åt gatan les Carmes. — Det är tid på att fatta ett beslut! sade Jacquet. Skola vi göra motstånd? skola vi fly? Vicomten svarade icke. — Hvem anför sansculotterna på gatan Chiourme ? frågade han Fjäriln; vet du det? — Ja, svarade denne Herkules. Jag såg honom i spetsen för bandet. — Känner du honom? — Nej. — Men du har sett honom. Huru ser han ut? — För fan! ... han är som de andra... klädd på samma sätt som de... Han är smärt, icke särdeles lång ... gröna ögon...