Göteborgsposten – 20 augusti 1861, sida 1

en annan bildning än den som låg i dess eget egendomliga nationela anlag. Det finska folkets sträfvande att höja och utveckla sin nationalitets egendomlighet, hör derföre främst vara riktadt på att höja det finska språket och skaffa det en annan ställning inom det finska tolket. Detta var samma yrkanden som de, hvilka de redan förut praktiskt existerande språksträfvandena sökte realisera. Snellman hade sålunda gjort sig till deras teoretiska förkämpe, och den kratt och den ifver, hvarmed han på grund af sin teori förde deras talan, gjorde att han snart blef erkänd såsom dessa sträfvandens chef och anförare. — Men om han ätven var deras chef, så följer dock icke att hans teori för dem var den råtta eller ens, att ett sådant sträfvande att framdraga och utveckla det finska folkets speciela egendomligheter, som det, hvilket Snellman vill inlägga i dem, verkligen fanns deri. Menniskornas sträfvanden i verlden framkallas nemligen i allmänhet icke af djupa teoretiska betraktelser, utan, då de känna ett missförhållande i verlder, något hvaraf de besväras, något som stöter de föreställningar, de på eller annat sätt tillegnat sig och hysa, begynna de att eftertänka medlen tör afhjelpande at det missförhållande de känna. Först när det sedermera uppstår fråga om de sträfvanden, som sålunda blifvit päbegynta, äro berättigade eller icke, och om de förhållanden de syfta att ombilda verkligen äro missförhållanden, först då börjar man vanligen att taga ihop med teorierna för att undersöka förhållandet. Men största delen af de sträfvande menniskorna se på resultatet, och om en teori är uppställd, hvilken leder till ett med deras önskningar öfverensstammande resultat, så äro de böjda att anse den för den rätta utan att söka vidare och djupare tränga in i den. Derföre kan det mycket lätt och ofta hända, att ett sträfvande omfattas och hyllas af en hel mängd folk, utan att de derföre äro genomträngda af den teori på hvilken dess teoretiska förkämpar och försvarare söka att stödja densamma. Och så kunde det äfven vara i afseende å språkstäfvandena i Finland. De hade som sagdt börjat, innan Snellman uppträdde med sin teoreviska grundläggning för dem, och det kunde vara mycket möjligt att, ehuru Snellman gått såsom dessa sträfvandens teoretiska anförare, det finska folket dock anslutit sig till desamma af andra skäl än derföre, att det skulle varit genomträngdt af hans teori. Och andra skäl än de som innebäras i den af Snellman uppställda nationalitetsteorien kunna mycket väl tänkas. Hela den position, som den finska allmogen genom det finska språkets ställning måst intaga, var alltför mycket stridande mot den demokratiska anda som låg inneboende uti den svenska bildning, som det finska folket jemte de svenska samhällsinstitutionerna emottagit och som ännu erhållit ny näring genom de i slutet af förra århundradet i hela Europa uppkomna frisinnade och philantropiska lärorna, för att icke äfven det finska folkets bildade