Göteborgsposten – 17 augusti 1861, sida 1

ochi han längtade åter att få se sina fäders land och att igen få famna sina systrar och sir fader. Men på samma gång gomde han i sit hjerta ett känslofullt och tacksamt minne a sin moder och broder. Saknaden efter de ena och lävgtan till de andra gjorde honom nu än mera tankfull än förut; hans käraste läsning var sådan, som handlade om döder och återseendet i landet på andra sidan haf vet, och de ställen, som mest anslogo honom uppskref han i en anteckningsbok. Undertiden fortsatte han emellertid flitigt sina stu: dier, så att han i Oktober år 1814 dimitterades från Metropolitanskolan med högsta vitsord ; och mot slutet af året kom fadren och hemtade honom hem till Kristiania, dit de ankommo om julaftonen. I sitt adertonde år hade Wexels sålunda kommit från det land, i hvilket han var född, till sina fäders land, och dermed begynner en ny afdelning i hans lif. Mycket af hvad han såg i Norge föreföll honom först fremmande. Det band som hade sammanknutit de begge broderrikena blefvo sönderslitna. Till bibehållande af den andliga förbindelsen har dock just Wexels sjelf gjort mycket genom sin enkla och flärdfria verksamhet. Om slägtskapen eljest har någon betydelse i andens verld, så måste han varit född till en förmedlare at den danska mildheten och: den norska hänsynslösa kraften. Och sådan var han äfven. Genom sin verksamhet som ordets tjenare ooh som själasörjare i Norges hufvudstad samt genom både tal och skrift har han gjort mycket för att hålla tillsammans hvad som kanske eljest skulle skiljts åt, till stor skada för alla. Wexels yttre lif har gått fram stilla och utan stora omvexlingar. I början af år 1815 lät han inskrifva sig som akademisk medborgare och tog året derpå Anden Examen med bästa vitsord, samt mot slutet af 1818 embetsexamen med utmärkelse. Vid universitetet i Kristiania hade han åter kommit i beröring med Hersleb, som der föredrog trosläran och gamla testamentets uttydning, samt hade tillika fått både en lärare och en vän i Stenersen, som läste öfver nya testamentet och kyrkohistorien, Genom dessa tvenne mäns vetenskapliga framställning, som uppbars af en lefvande tro, klarnade Wexels starka religiösa känsla alltmer, och han skall ännu med glädje omtala sin hogkomst af en af Stenersens föreläsningar öfver tredje kapitlet i Johannes Evangelium, i hvilken denne ramställde pånyttfödelsens betydelse. Det har också sedan ständigt varit kärnpunkten i Wexels verksamhet att påpeka den andliga och lekamliga slägtskapen. Redan under sina studentår predikade Wexels tidt och ofta på landet och i staden. Kort efter sin embetsexamen predikade han ör dimission samt aflade det kateketiska profvet. Emellanåt kände han väl längtan efter en landtprests stilla verksamhet, men då det öppnades honom tillfälle att blifva prest i Kristiania, mottog han kallelsen och ordinerades Maj 1819, vid 22 års ålder, till kateket vid or Frelsers Kirke derstädes, hvarvid han illika blef adjunkt hos den åldrige prosten Lumholtz. På denna plats utvecklade Wexels n ovanlig arbetsförmåga. Han predikade