Göteborgsposten – 8 augusti 1861, sida 1

hvarje familj med bön och lofsånger. Men de hafva, efter öfverensstämmande derättelser, icke några kyrkor, ingen administration af nya testamentets sakramenter, inga predikningar och ingen uttydning eller förklaring af den beliga skrift samt ingen förmaning till ett gudeligt lif. Vid vissa andra tider skall deras gudstjenst dock bestå af uppläsning af lofsånger samt tillochmed af offer af the och ris samt slagtade djur. Det är dock svårt att komma på det klara med, till hvilket våsende deras gudsdyrkan egentligen hänvänder sig samt hvad som egentligen utgör dess beskattenhet. En tredje europe, också en prest, en mr Holmes, som under ett besök i Nanking var vittne till gudstjensten i den himmoelske konungens palats, beskrifver den sålunda: Först knäböjde alla närvarande, vända mot den himmelske konungens tron, samt upp sände böner till den himmelske brodern; derpå böjde de knä åt motsatt håll samt bådo till den himmelske fadern, och slutligen knäböjde de igen mot den himmelske konungens tron samt tillbådo honom; hvarefter de slutade hela ceremonien med att sjunga i stående ställning. Mr Roberts, som redan i mer än åtta månader varit ibland den rebelliska sekten borde vara den som skulle kunna lemna de bästa upplysningar i detta afseende; men det är sannolikt att han icke anser det lämpligt att meddela allt, hvad han vet, då han nu intager den höga ställningen af utrikesminister. Hvad han har meddelat är dock tillräckligt att visa, att han alldeles icke är på del rena med hänsyn till föremålet för och beskaffenheten afrebellernas gudadyrkan. Han berättar att han, på sin resa till Nanking, i Suchau var vittne till en intressant ceremoni till ära för Schangti. Vid den hade det offrats ungefär på samma sått som det, på hvilket hedningarna bruka offra åt sina afgudabilder, och mr Roberts hade icke kunnat få annat intryck deraf än att det hela liknade afgudadyrkares tillbedjan. I ett bref gör han en anmärkning som tydligt visar det intryck allt, hvad han sett och hört, gjort på hans sinne. Jag fruktar att de använda de psalmer och lofsånger jag lärde deras anförare, då vi 1847 voro tillsammans i Kanton, på samma sätt som judarne gjorde med Moses ormar — tillbedja sjelfva sångerna och psalmerna i stället för den gud till hvars ära de äro skrifna. Det betydelsefulla i detta mr Roberts meddelande är i ogonen fallande, och hans uttryck kunna endast antyda att, enligt hans uppfattning, alldeles icke något tillbedjande af den sanna guden är förenadt med uppramsandet af de heliga orden och att alltsammans är ett afgudiskt och gudahädande användande at dem. Häri tyckes mr Roberts fullkomligt bekräfta de underrättelser som meddelats af den nämnde mr Holmes, hvilken dock begaf sig till Nanking med mycket höga tankar om den kristendom, som sades råda derstädes. Till min stora sorg, säger denne, förefann jag intet af kristendom, men blott dess namn brukadt till det mest mothjudande afgu