Göteborgsposten – 8 augusti 1861, sida 1

TTT RA — TT TOTTE TITT TTT öppningen skulle vara nog stor för de båda hufvudena, och den olyckliga knifven slog ned!... En timme derefter vände Ance tillbaka hem till sitt. Det var sent, mörkret hade redan inbrutit och han bebodde utanför staden ett litet vackert hus med en vacker trädgård. Ance var ensam, han gick med långsamma steg, lik en person som är särdeles belåten med sin dag ... Vägen var tyst öde... Han såg redan det spetsiga taket till sin boning skymta fram mellan träden, då plötsligt en tung band föll på hans axel... Ance ligger kullkastad, hållen af tvenne seniga och starka armar. En karl ligger på knä på hans bröst och båller honom alldeles orörlig. Ance vill skrika, men en tjock klädesbit är satt i hans mun och qväfver ropen ... ban kan ej andas... han qväfs ... han svimmar... Vv. Hämnden. Hvad försiggick mellan Ance, bödeln, och den som så oförmodadt anföll honom? Det visste ingen och skulle sannolikt aldrig heller få veta det, ty de båda aktörerna i detta drama, hvilket de utförde, voro alldeles ensamma och måste båda ha varit intresserade af att iakttaga en obruten