Göteborgsposten – 8 augusti 1861, sida 1

tystnad: den ene af blygsel. den andre för sin egen säkerhet. Blef Ance med våld bortförd af sin besegrare, eller följde han honom godvilligt ? Man visste ej heller det; men säkert var, att Ance icke på nära tvenne timmar derefter kommit hem... Hans bödelsdrängar, hvilka för hvarje dag lemnade staden efter honom och hvarje afton hbegåfvo sig till bödeln för att inhemta sin chefs instruktioner, hade funnit Ances familj i den största oro. Ingen hade sett till honom och man visste ej, hvart han tagit vägen. Drängarne och några sans-culotter började genomsöka trakten med facklor. Deras efterspaningar voro fåfänga, och de blefvo endast varse spåren af en förfärlig kamp, som måst ha egt rum på vägen. Men dessa spår bevisade om Ance dock ingenting. De sökande voro trötta af sina fruktlösa efterspaningar. Men plötsligt blefvo de i en lund vid fackelskenet varse en mensklig gestalt, som stod bunden vid den knöliga stammen till en ck. Det var en karl, som blifvit afklädd ända till midjan, samt hade armar och bröst röda af blod. Ett band, som höll hufvudet qvar vid trädet, tjenade till kafvel och qväfde fångens rop; hans båda händer voro bundna på ryggen och de bå