Göteborgsposten – 8 augusti 1861, sida 1

RN Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Den lifdömda vänder sig om: hon gripes af en häftig darrning, hon vill tala . . . hon sträcker ut armarne . . . det är hennes dotter, hennes barn, som hon nu får återse i dödsstunden. Ance betraktade med ett vildt leende denna rörande scen. — Är det din dotter, medborgarinna ? sade han till den olyckliga qvinnan. — Ja! svarade denna med knappt hörbar stämma, — Mamma! mamma! jag vill icke lemna dig! skrek barnet och tryckte sig intill sin mor. — Ahl! sade Ance, ni kan få tid att prata. För att göra barnet till viljes, skall jag ej expediera er, medborgarinna, förr än aldra sist. Den eländige bödeln ville förlusta sig med att förlänga modrens qval och låta dem båda åse de andra liflömdas afrättning. Ance gick långsamt tillväga. Den giriga folkhopen slukade med ögonen skådespelet af denna mor och denna ) Forts.äfrån N:o 149—155, 157—181.