Kristendomen och upproret i Kina. Sedan det pågående upproret i Kina har antagit så stora dimensioner, att det alldeles icke är möjligt avt forutse, om det icke kanske skall komma att störta den nuvarande dynastien, har man begynt att allt mer och mer vända sin uppmärksamhet på denna rö relse samt i synnerhet att undersöka sanningen af det otta frumkastade påståendet, att upprorsmännen skulle hylla kristendomen och vilja göra den till Kinas hutvudreligion. Detta ämne har framstått med ännu större intresse för europeerna, sedan de upproriska bemäktigade sig trakterna kring öfre Yang-Tsekiangfloden, hvilka hatva så stor vigt, så väl genom deras egen rikedom och fruktbarhet som genom den tillåtelse europeerna hafva erhållit att besegla denna flod. Underrättelserna om detsamma hafva ätven blifvit säkrare och pålitligare nu, än under någon tidigare period, sedan fjolårets händelser i Kina hafva bragt derstädes varande europeer i närmare beröring med de upproriska och gifvit dem tillfälle till personlig iakttagelse och sammanvaro. Förut kunde man egentligen bedömma upprorstiftarnes läror och grundsatser endast efter hvad som tilldrog sig i de officiela sammankomsterna samt efter deras utlåtanden i sina kungörelser. Nu har man deremot kunARE TONEN FREINER. ARA — a ne