Göteborgsposten – 6 augusti 1861, sida 1

litära krafter, och på samma gång försvagas äfven vår finansiella kratt. Handel och industri ha så godt som helt och hållet upphört inom konungariket Neapel af brist på tillit till framtiden. Det bourbonska partiet är starkare än vi hade wrott. Också jag hade kunnat låta skjuta en hel mängd menniskor, och jag skulle hafva gjort det, om jag kunnat inse det nyttiga deri. Rapporterna från mina officerare i provinserna skildrade för mig befolkningen såsom fiendtligt stämd emot oss. Generalerna Oiesa och Pinelli skretvo, att de hellre skulle onskat att stå i elt frammande och fiendtligt land än i Calabrien vch Terra di Lavoro. Så snart vi ryckte in i staåderna och i byarne på landet, tillslötos bodarne, betolkningen höll sig inne och det var nästan omöjligt att törskafta sig litsmedel, och allt vapendugligt manskap försvann. Man får dessutom icke öfverse det betydande moment af saken, som ligger iden stora fattigdomen, hvilken genom omhvälfningen och skakningen i så många sociala förhållanden har ökats i en oroväckande grad. Allmogen skjuter på oss skulden för det att den lider och hungrar. Slutligen håller man icke i Neapel af regulier krigstjenst, allra minst tillsammans med norditalienare och piemontesare. Man föredrager derföre att bilda guerillaband, att draga omkring 1 bergen, och att taga sold hos konung Frans 1 Rom samt att plundra oss och våra anhängare, isynnerhet då presterna och munkarne säga, att sådana handlingar medföra salighet 1 himlen. Kan Cialdini beherrska dessa förhållanden samt framkalla ro i sinnena och bana väg för tillgifvenhet och kärlek till den piemontesiska regeringen, såsom de i Syditalien benämna den, så skall det, som sagdt, vara mig hjertligen kärt, men lätt är det icke att göra det Bland upprorsmännen finnes dessutom en militärisk organisation och en af deras chefer Chiavone eger stor förmåga. Han är född i Sora samt är omkring 40 år gammal. Före revolutionen var han officer, kapten vid ett linieregemente, men hade tagit afsked. Han hade icke varit vidare känd före Garibaldis tåg. Han utnämndes till borgmästare 1 Sora och sände genast en hemlig agent till Gaöta för att skaffa sig understod för att häfda det kungliga partiet. Han erhöll några hundrade soldater, men dessa blefvo snart öfverväldigade af garibaldisterna. Derpå kastade han sig in 1 bergen och satte sig i förbindelse med Rom, hvarifrån han erhöll pengar och vapen. Sedan den tiden har han visat ett sannt snille för guerillakriget. Han är öfverallt, der man icke väntar honom ; han förstår att locka manskap till sig och att vinna dess obetingade tillit, och man måste erkänna att han, hvad honom angår, förer kriget på ett ridderligt sätt samt skonar sina fångar. Han är en lång, vacker karl, går klädd i militärrock oeh stora ridstöflar samt strätvar efter att uniformera sina skaror och gifva dem utseendet af en verklig, ordentlig armåe. I många landsbyar bedja presterna för honom och i allmänhet understödjer presterskapet ho