Göteborgsposten – 1 augusti 1861, sida 1

daten alls blandar sig i saken eller ens vet ett enda ord om alltsammans; ja han uttalar tillochmed vid en eller annan festmiddag att han hellre alls icke vill sitta i parlamentet än uppoffra ett enda pound för att besticka sina valjare. Så hade äfven i ifrågavarande fall med mr UCharlesworth denne icke på något sätt uppträdt handlande vidare än i så motto, att han ställt den betydliga summan af 5,000 till sin kusins disposition, för att denne deraf skulle taga de nödiga omkostnaderna för valet. Han har ätven under rättegången beständigt påstått, ati det icke varit hans afsigt att hela denna suwnma skulle användas samt att den aldraminst skulle användas till bestickning, utan att meningen endast varit, att hans kusin skulle sorja för att runners, twatchers o. 8. v. skulle betalas dermed. Intet kunde heller i detta afseende under rättegången bevisas emot honom. Han hade icke, såsom domaren riktigt anmärkte, stått i gathörnen för att kopa väljarena att rösta för sig. Tvärtom hade han under hela valstriden icke uttalat annat än de mest rena och konstitutionella åsigter. Så när som på det att han ställt penningar till sin kusins disposition, hade han i alla atseenden uppträdt och handlat såsom Aristides sjelf skulle hafva gjort under liknande omständigheter. Att vid sådana förhållanden på lagligt sätt bevisa hans brottslighet var nästan en omöjlighet, och ehuru valkorruptionen i Wakefield var en sak, som man lika litet betviflade, som kolerans härjuingar i London, så fanns det dock icke tillräckliga juridiska grunder för mr Charlesworths dömande. Juryn kunde derföre också icke komma öfverens om hans skuld i afseende å direkt bestickning. Men han blef dock icke frikänd, utan förklarades skyldig på grund just af det faktum, han erkändt, att han nemligen ställt mera penningar än som kunde behöfvas för lagligt bruk, till sin kusins disposition, för att användas på ett sätt, som indirekte kan utöfva inflytande på valets utfall. Det är denna sista omständighet som isynnerhet väckt uppmärksamhet både i England och utlandet. Ty det har aldrig förr i England ansetts som bestickning att hyra för pengar runners och watchers, som icke äro röstberättigade, och det har alltid varit sed och bruk att de skulle infinna sig då kandidaten uppträder inför valmännen och redogör för sina åsigter, för att med sina rop och skrik gifva förökad glans åt de bifallsyttringar han väntar sig. Det har varit ett urgammalt missbruk, och ett af opinionen tolereradt missbruk. Det är detta missbruk, som nu genom juryns uttalande afsitt: skyldig, i närvarande tall blifvit stämpladt såsom något otillåtligt och otillständigt, Det skall troligen ätven blifva ett prejudikat i juridiskt afseende och för framtiden något underlätta rättegångarne mot bestickelser i England. Times väntar sig stora verkningar i detta hänseende. Vi tro dock icke att det som derigenom kan uträttas skall blifva så särdeles mycket. De som