Göteborgsposten – 30 juli 1861, sida 1

icke hjelpte något, tog han afsked från staten tjenst och lefde såsom enskild man på sin: gods intill revolutionen år 1830. Först efte det de ryska trupperna lemnat Warschau, an slöt sig dock Czartoryiski till densamma oci öfvertog ledningen af den provisoriska rege ringen. Redan vid denna tidpunkt af händel serna framträdde dock den från alla hittill skedda polska revolutionsförsök oskiljaktig: söndringen mellan aristokrater och demokra ter. De förra, till hvilka Czartoryiski hörd och hvilka i början fingo revolutionens led ning i sina händer, ville ogerna uppgifva hvar je hopp om en fredlig förlikning med Ryss land. De vägrade derföre att tillgripa ytter ligare revolutionära medel för att sätta lan dets försvarskraft i rörelse, och aktade sig synnerhet för att nämna ordet Bondeeman cipation, som skulle hafva varit det säkra ste medlet att göra landtbefolkningen intres serad för stridens utgång. Denna deras trq på möjligheten af en törsoning med ryska re geringen och deras deraf följande uppförandt var aristokraternas stora politiska felsteg, oct det var kanske det, som mer än annat bidrog till revolutionens undergång. Under det de nemligen sålunda vacklade mellan hoppet on en försoning med ryska kejsaren och fruktar för att utsätta sig för ett pöbelregemente, ble deras ledning af revolutionen svag samt obe: stämd, så att den slutligen måste utmattas gentemot Rysslands stora materiela ötvervigt Efter blodiga strider blef frihetsarmåen trängd tillbaka till Warschau, och dessa olyckor fram: kallade de förskräckliga scenerna natten mellan d. 15 och 16 Aug. Regeringen var makt: lös gentemot dessa uppträden, och känslan deraf förmådde Czartoryiski att nedlägga sin värdighet som president för provisoriska regeringen. För att dock genom handling visa att intet offer för fäderneslandet var honom för dyrbart trädde han omedelbart derefter in som gemen man i general Romarinos kår. Då Romarinos arme i September år 1831 måste fly öfver på österrikiskt område lemnade Czartoryiski också Polen samt begaf sig till Paris. Der försökte han att återbringa ordning i återstoden af sin förmögenhet, hvaraf han hade uppoffrat en betydlig deli sitt fäderneslands intresse, samt att organisera den massa af polska flyktingar, hvilka likasom han föredrogo landsflykten framför träldomen. I detta afseende har det under hans medverkan år 1832 stiftade polska litterära sällskapet baft stora förtjenster. Sällskapet ställde såsom uppgilt for sig att genom pressen arbeta för dess medlemmars olyckliga fädernesland, framför allt genom att i Frankrike och England utbreda riktiga begrepp om de polska förhållandena, genom att lemna understöd åt personer som egnade sig åt studiet af Polens historia och genom att utsätta prisbelöningar för vetenskapliga afhandlingar. Dessutom sökte föreningen att genom årliga fester på genom händelser i Polens historia minnesvärda dagar upprätthålla och uppelda fosterlandskärleken samt sammansköt icke obetydliga summor till o—-———L mV —-———-5 , LL, L — 9