Göteborgsposten – 30 juli 1861, sida 1

i detsamma hon såg BSaint-Vincents höga pik, den så kallade Svafvelkällan, resa sig vid horisonten. Då lord Elen fick se pirogen, gaf han genast befallning om att jaga densamma och det utmattade tillstånd, hvari Skogsblomman befann sig, gjorde det lätt att verkställa denna ordre. Då han såg framför sig denna unga, till hälften afsvimmade flicka, som man lyftat upp på däck, ännu i gin blekhet beundransvärdt skön, kände lord Elen sig så att säga förhexad. Skogsblomman hade endast nog styrka qvar, för att lyfta sin farliga pil mot dem, som ville frånrycka henne detta sista vapen, hon ännu egde qvar. Omringad och hotad, hade bon energiskt försvarat sig och trenne sjömän, som fallit döende för hennes fötter, hade kommit äfven do djerfvaste att rygga tillbaka. Litande på sin personliga tilldragningskraft och öfvertygad om att en vild flicka skulle skatta sig mycket lycklig af att få bli en af houris i detta harem, som hans smiekrare behagade skapa åt honom, hade lord Elen, som nu inågra dagar haft förfärligt ledsamt och ansåg detta sammanträffande såsom en lycklig förströelse, befallt att man skulle upphöra med att vidare söka afväpna fången. Begagnande sig af franska språket, hvaraf Skogsblomman låtit undfalla sig några ord, hade han derefter inbjudit den unga flic