Göteborgsposten – 29 juli 1861, sida 1

en afton för grefvinnän hemma hos henne, sedan han i ett porträtt af grefvinhåns man sett äfven MR Ae sofa händlat illa mot samma qvinna. Han förklärär då också, att han egentligen är qvinna, dotter till den förförda italienska avignan med grefvinnans egen aflidne man. De båda qvinnorna besluta att resa till kung Carl XIV, för att begära rättvisa mot envoygn, men denne, som i samråd med turken legat i bakhåll för att mörda italienarn, hör ållt och flyr — och grefvinnan reser med signoran till Finland... och så slut. Det är ju, som sagdt, en liten novell å la Almqvist t. ex. eller Blanche i hans tidigare Stockholmstaflor. Kring denna litet entaldiga fabel — förf. torde ursäkta oss detta stygga, men enligt vår mening sanna adjektif — har förf. dock med sin vanliga fyndighet och sin för små pikanta situationer, små dramer med en mystisk interiör, väl skurna penna iindat ett nu mera ovanligt filigramsarbete af små joujoux, hvilka visserligen äro här och der täcka nog, men likväl oftast för tydligt bära stämpeln af manufacture de Paris. Vi sade oftast, ty O. O. kan dock ej så alldeles förgäta sin svenska bårenhet och sitt nordiska skaplynne. Derföre finner man också bland de fint uppputsade och om skicklighet vittnände bronsstyckena äfven juveler at äkta, godt och fulllödigt svenskt guld. Hvem kan väl t. ex. läsa utan en djup inre rörelse följande monolog af salongsdamen, som likväl icke är någon salongsdame och kanske aldrig heller varit det: Så, just så här, med skogen inpå knuten min faders hemman låg. Blott mörka granar och ljusrödstammig tall, så vidt du spanar! det var vår park, — en fritt i vexten skjuten, det var vår promenad; en vild, men skön; ej trädgårdsmögtrad. men egppyfet esset med kål och bönor, — kökets stolta skatter! — en krusbärshäck, lavendel i rabatter! Men utom sjelfva dörrn min näfverskäppa jag fyllde, der jag yster sprang omkring med tutvans vilda bär som ingenting. Och genom fönstret med de små gardiner, i kammaren, der väfstoln gick beständigt och frun i huset sysslade behändigt med inslag, ränning, nystan och bobiner, den skälmska skogsfrun kunde titta in och nicka helt bekant till moder min ..— Men längre bort, — här fattas detta under! — en liten qvarnforss smög sig helt förstulet igenom skogen; o. det sågverkshjulet! jag kunde stå der, tjusad, långa stunder och se det kasta högt sitt perleskum och lyssna till dess tick-tack, säll och stum! Och insjön nedom skogarne och fjellet, o vida, vida större må den varit, . än viken här! Hur ofta har jag farit i båt derpå med folket till kapellet! och ingen, ingen ända tog det då, och hur den var så djup, så blå, så blå! . När så jag sitter här med stilla tankar Toch ser i skogen in, jag blir till sinnes Tnelt underlig . . . Allt klarare jag minnes