——————— irwwwwee:;no-FHRRrS man kunde i deras kloka blickar fullkomligt läsa deras tankar. Sir Ewes satte sig på hängmattan: en af hundarne reste sig upp och lade sina tassar på den unge mannens knän. — Hvad är fatt med dig, Cotma? sade sir Ewes och smekte djurets hufvud. Hunden lät höra ett doft rytande, betraktade skarpt sin herre och gjorde ett språng, för att rusa ut, men snöret, hvarmed han var bunden, höll honom tillbaka. — Det är sällsamt, mycket sällsamt! mumlade sir Ewes; han kan ej vädra pirogen . . . den måste ännu vara minst tre lieues norrut.