Göteborgsposten – 26 juli 1861, sida 1

—— 29258 240 8 828 020820 222-2000909099982-—ttoso den andras område eller icke, på hvad vilkor en medborgare i den ena staten skall kunna få idka näring inom den andra o. s. v. samt slutligen de angelägenheter som beröra alla de förhållanden som äro nödvändiga för att en sådan föreningsorganisation skall ega bestånd, d. v. s upptagande och förvaltande af de skatter, som behöfvas för unionsangelägenheternas skötande, samt organiserandet at det domstolsoch embetsmannaväsende, som är nödvändigt för deras handhafvande. — Alla andra förhållanden, civiloch kriminalsamt ekonomisk lagstiftning äfvensom skatte-, embetsmannaoch domstolsväsende med hänsyn till dessa saker skulle Sverige och Norge ha hvardera skildt och alldeles oberoende at hvarandra, Denna sålunda uppdragna åtskilnad .r i allmänhet klar, men det finnes dock en sak som specielt behötver framhållas bärvid, och det är tullväsendet. Hörer detta till unionsangelågenheterna eller till de skilda staternas angelägenheter? Tullen kan betraktas på två sätt, antingen såsom ett internationelt förhållande som kan blifva föremål för Oöfverenskommelser emellan skilda stater, eller såsom ett blott och bart beskattningsmedel. — Efter det senare betraktelsesättet, d. v. s. betraktadt såsom beskattningsmedel, måste tullväsendet principielt kunna användas af såväl statsorganismen för unionsangelägenheterna, som aft de skilda staterna för att skaffa dem inkomster, och hvardera borde hatva rätt att pålägga tullsatser, om de så funne för godt, fast på samma vara: så att det vid införseln af varor då kunde uppkomma det förhållandet att tullafgifter erlades både åt de förenade staternas gemensamma kassa och åt den skilda staten, ungefär på samma sätt som äfven nu hos oss umgälder för import erlägges både åt staten och den stapelstad der varan infores. Detta är icke något godt forhållande, men det kunde dock möjligtvis gå för sig. Man bör dock väl fästa sig vid att denna angelägenhet icke härleder sig derur, att de begge länderna äro förenade, utan ur tullens användande såsom medel att upptaga skatter. Vill antingen styrelsen för unonsangelägenheterna eller för de skilda staterna icke använda detta medel för skatters upptagande, så är hela olägenheten foörsvunnen. — Enligt den andra uppfattningen åter, som betraktar tullen såsom ett internationelt förhållande, måste tullväsendet helt och hållet tillhöra unionsangelägenheterna, såväl då det gäller afslutandet af handeskonventioner med främmande makter, som då det galler att bestämma om hurudana tullförhållanden det skall existera mellan Norge och Sverige. Det är då en angelägenhet, som i det ena fallet hänför sig till diplomatien och i det andra åter är analog med frågan om rättighet för det ena landets medborgare att idka näring inom det andra landet. Vi se således att frågan om tullväsendet framställer sig olika, allt efter som den uppfattas på det ena eller det andra sättet. Detta häntyder