Göteborgsposten – 26 juli 1861, sida 1

båda unga männen, om hvilka ni talar, voro tvenne hjeltar. — Tvenne brottets hjeltar då! sade lord Elen. — Nej, tvenne verkliga hjeltar! Betänk då, de ha begått dessa många brott endast för att göra de båda unga flickor, som de älskade, rika och lyckliga. Det var drifkraften för deras handlingar, derom är jag säker! Det var vackert, mycket vackert! och man bör vara stolt öfver att bli så älskad! Jag beklagar blott, att deras konung gaf dem nåd. De skulle ha vägrat att emottaga den; det hade varit ändå mera poetiskt och ädelt. Deras död hade måst bli sublim, då de återigen nu endast släpa sig fram såsom simpla martyrer! Det är verkligen skada. — Kanske, miss, sade sir Ewes med allvarlig stämma, att dessa båda unga män, hvilka ni tyckes anse skymfade genom att ha mottagit lifvet af konungens nåd, hafva handlat så, endast derföre att de voro oskyldiga till de brott, för hvilka man anklagade dem. — Ah! inföll miss Mary, säg icke så! ni beröfvar dem deras poesi. Sir Ewes betraktade skarpt den unga romaneska flickan. Denna, som trodde att den unge mannen icke förstod henne, gjorde en rörelse af otålighet. — Hvad! sade hon, ni finner det vara stort