Göteborgsposten – 26 juli 1861, sida 1

och ädelt, att de båda männen samtyckt till ati på främmande jord framsläpa ett uselt lif? Under det deras landsmän förklarat dem brottsliga, under det deras älskarinnor säkerligen glömt dem, och deras namn blifvit skymfade, tror ni, att de gjort rätt i att mottaga lifvet, såsom tiggaren mottager en allmosa? Ah, sir Ewes, detta är fult, ringa, trångbröstadt och helt och hållet utan poesi. — Men anmärkte sir Ewes, som lyssnat till den unga flickan utan att söka afbryta henne, om dessa båda män skulle hafva fördragit det eländiga lif, ni talar om, endast för att i framtiden utföra ett stort verk? Hämndens verk! Om dessa båda män vore oskyldiga och orättvist dömda, om de tillsammans svurit, att lefva till den dag, då de skulle kunna tvinga den menskliga rättvisan, att erkänna sitt misstag. Om en utaj dem vore död under någon förfärlig katastrof. och om den öfverlefvande svurit vid sin väns minne, att ensam fortsätta det verk, som de båda åtagit sig. Om denne slutligen skulle efter besegrandet af alla hinder nå sitt mål: om samma dag, på hvilken hans oskuld blefve erkänd, äfven finge se hämnden fullbordas, ty de båda männer hafva, om de icke äro skyldiga, måst störtats a mäktiga fiender. Skulle ni äfven då anse de som de gjort fult, trångbröstadt och föraktligt miss?