Göteborgsposten – 24 juli 1861, sida 1

derrättelsen om den förfärliga revolution, som utförts i moderlandet. Derjemte hade emigranter anländt till Martinique och Guadeloupe, och ännu mera uppretat sinnena mot republiken. På dessa båda öar hade således rojalisterna stor majoritet och bekämpade öppet centralregeringens befallningar, öfverhopande med bevis på förakt de representanter, som Nationalkonventet ditskickade. Anarkien befann sig på sin högsta spets, och aldrig hade något bättre tillfälle erbjudit sig för en yttre fiende. England, som oafbrutet girigt följde dessa förhållanden, fann partiet vara alltför godt för sig, att icke försöka sig med i spelet och bemäktiga sig tvenne af Frankrikes vackraste juveler på andra sidan hafvet. England anordnade derföre skyndsamt en expedition till Antillerna, samlade sina krafter och afvaktade ett gynsamt tillfälle för landstigning. Stridigheterna mellan de politiska partierna skulle mäktigt hjelpa det och det lilla antal trupper, som republiken hade der, skulle nödgas gifva sig, tillfölje af de fleste invånarnes motvilja emot dem. Men detta var hufvudfrågan, och man måste göra sig förvissad om, att den franska kolonialadeln icke skulle, då ögonblicket vore inne, göra gemensam sak med republikens I soldater.