Göteborgsposten – 24 juli 1861, sida 1

—— LH är en man, som ser ut att vara omkring femtio år, kraftigt byggd, nästan något för korpulent. med ett massivt och kraftigt ansigte, mörkt hår, samt stora yfviga mustascher af mycket ljusare färg. Han är dagens man i Ungern och hans popularitet är stor derstädes. Han har också framkallat och föranledt många mamfestationer af folkets beundran för och gillande af hans politik och hans talanger. Pester Lloyd för d. 12 Juli omnämner åtskilligt af hvad som nyligen tilldragit sig. En stad sänder honom en tacksägelseoch förtroendeadress, hållen i de mest smickrande ordalag, en annan utväljer honom till borgare samt hedersledamot af dess municipalråd. Han har varit öfverhopad af böner om att låta porträttera sig, ty ehuru alla bokhandelsfönster äro fulla med lithografier och kopparstick öfver honom, så anses intet af dem vara fullt likt. Han har dock ständigt hittills vägrat att villfara denna begäran, ända tills Pesths borgmästare helt nyligen på ett stort antal af sina medborgares vägnar vände sig till honom med samma anhållan. Då biföll han den slutligen, på det vilkor, att den vinst, som skulle uppstå af porträttets och dess kopiors försäljning skulle anslås åt asylen för faderoch moderlösa barn i Pesth. — Icke långt från Deak, på främsta bänken, sitter en annan välkänd och utmärkt medlem af riksdagen, en kort, mörk man med ett uttrycksfullt ansigte och en synnerligt intagande hållning. Det är baron Eötvös, som var kultusminister år 1848, och hvars namn så ofta blifvit nämndt under den nuvarande sessionen. — Nära intill honom befinner sig Lönyay, som vär undersekreterare för finansdepartementet år 1848 och som är bestämd till finansminister för det ungerska kabinettet som skall upprättas ifall allt går väl. Bakom honom sitter Klauzål som var handelsminister år 1848 och närmast intill honom sitter Szalay, en utmärkt talare, samt författare till hvad man anser för den bästa historia öfver Ungern, äfvensom till åtskilliga nyss utkomna pamfletter öfver Serbiernas och Kroaternas rätt i förhållande till Ungern. På platsen bakom Deak sitter Emile Dessewffy, en medlem af det gamla konservativa partiet — konservativt naturligtvis i afseende å Ungerns rättigheter, icke i österrikisk mening — samt ordförande i Pesther akademien. Tätt intill honom sitter en deputerad öfver hvars ungerska nationalkostym är spänd en stor sabel, hvilken han bär i egenskap af kammarens questor, som har att upprätthålla ordningen, att emottaga främlingar, att visa ut åhörarne ifrån gallerierna, om så behöfves, äfven som andra sådana skyldigheter. Han har under sitt befäl andra embetsmän, hvilka icke äro deputerade, samt ett slags vakt af unga män, hvilka äro frivilliga och icke erhålla någon betalning. De hafva såsom kännetecken ett skärp med Ungerns tricolor (grönt, rödt och hvitt) ofvanpå natioInaldrägten. Den nämnde questorn är Paul Hajnik , som var polisprefekt under ungerska regeringen år 1848 och som sedermera under många år var Kossuths följeslagare i landsflykten. Längre bort, men till höger befinner sig Gabriel Kazinszy, som anses som kammarens bästa talare i ordets rhetoriska mening, en man med en glödande och bildrik vältalighet.