Göteborgsposten – 24 juli 1861, sida 1

Alla de nämnda personerna sitta på kammarens högra sida och äro nästan alla, kanske med undantag af en eller två, itriga anhängare af Deaks politik. Då man vänder sina blickar öfver till venstra centern, är det törsta, som slår ens öga, en tom plats vid ändan at tredje bänken från presidenten, närmast den mellersta gången, och som är draperad med svart tyg. Der satt den stackars Ladislaus Teleki ända intill den dag, då han, enligt al sanvolikhet dritven till vansinne geuom påtryckningen af den falska ställning i hvilken han befann sig, begick den olyckliga handling, som hans vänner aldrig skola upphöra att beklaga. Jag har sett huset der han dog och har hört många berättelser om den sorg och den bestörtning, som den sorgliga händelsen framkallade. Påståendet att hans död icke skett genom hans egen hand hade aldrig vunnit mycken tilltro och har nu så fullkomligt dott bort, att det är onödigt att här återigen söka vederlägga det. Telekis mantel såsom ledare för beslut-paruiet har öfvergått på hans svågers, Tiszas, kammarens förste vicepresidents, och Paul Nyårys skuldror gemensamt. Dessa begge deputerade dela åtminstone ledareskapet tor detta parti. Nyåry omtalas såsom en man al mycken intelligens, och är kanske den mest intelligenta af dem, som hafva samma politiska äsigter som han. Beniczky, en godsegare, är en annan framstående person at samma parti. Längre tvillbaka i denna venstra centralatdelning af platserna sitter Horvath, som anses möjligen 1 en framtid skola uppställas at Deaks parti såsom kandidat till presidentskapet för kammaren. Der sitta äfven sida vid sida tvenne Journalister; den ene, vid namn Isengery, har något anseende bland den ungerska litterära verlden; den andra åter heter Jokai och är utgitvare af tidningen Ustökös eller kometen, en at de tvenne bästa satiriska och skämtsamma tidningarne, af hvilka icke mindre än fyra utkomma härstädes. Hr Jokai är dessutom en mycket produktiv romantörfattare och kan på visst sätt betraktas såsom Ungerns Dumas.