Göteborgsposten – 23 juli 1861, sida 1

——— Ar -—-——.—— —o— Vv — tieor— — ——— Sedan posterna fallit, rådde såsom förut det största lugn och den djupaste tystnad på slätten. Men om man uppmärksamt betraktat gräset, skulle man kunnat se sju fåror dragas i en och samma riktning, och om man närmat sig stället, skulle man märkt i hvardera af dessa fåror liket af en engelsk soldat, som med ett fint och starkt snöre af aloö drogs mot klippornas fot. Allt var nu förklarligt: posterna hade alla på samma gång blifvit träffade af denna förfärliga lasso, hvaraf vildarne med en så beundransvärd skicklighet kan begagna sig. Det dödande snöret hade, kastadt af en osynlig hand, ringlat sig kring halsen på hvaren af soldaterna och strypt dem, samt qväft det skri, som var färdigt att tränga fram ur deras strupar. I detsamma märktes en rörelse i alldeles motsatt riktning på ytan af denna ocean af mörk grönska, och på det ställe, der den förste vaktposten nyss befunnit sig, syntes nu en röd Karaib med sina farliga pilar i hand. Han tog geväret, som den engelske soldaten släppt, derpå fortsatte han sitt snabba lopp på fältet, samlade ihop alla vapnen, som posterna släppt, och kastade bytet på axeln, samt lade sig åter ned, för att i det höga gräset återtaga den väg han nyss följt. Han var på mindre tid än några sekunder vid foten af klipporna. Der rörde sig otydliga massor sakta i skuggan.