Göteborgsposten – 23 juli 1861, sida 1

Kyrkan är både klubb och asyl och sofplats, och i biktstolen får man till omvexling ett moraliskt samtal med en munk, som lätt på ett eller annat sätt inblandar ett stickord ibland sina förmaningar. — Man hade all anledning att förmoda, det den utbredda spådomen hade en djupare afsigt och var ämnad att framkalla oroligheter. Den 24:de Juni öfverstods dock utan att hvärken eld eller vatten förstörande bröt in öfver verlden. Om morgonen och under en stor del af dagen var allmogen, isynnerhet den qvinliga delen deraf, alldeles förlamad a: ångest under det att deremot den befälhat vande generalen använde dagen för att samla trupperna och hålla en stor revy; ty den 24 Juni är ju tillika Solferinodagen. Inalles voro 15,000 man samlade, och blott den förändringen var vidtagen att trupperna icke såsom vanligt tågade ofver den stora promenaden, utan med sina långa rader at bajonetter ock böljande fjedrar samt refflade kanoner drog genom gatorne. Åsynen at dem är alltid et herrligt och upplyftande skådespel, men dö tog det sig ut som om det krigiska Italien ryckt fram för att bekämpa sjelfva domedagen. On man följde tåget samt för ett ögonblick stan nade vid en kyrka, så kunde man blicka ir till en helt annan verld, till de ängsliga och knäböjande samt till messan som förrättades under ljudlös stillhet och vid hvilken den lilla klockan tycktes skola gifva tecken icke till brödets förvandling utan till den stora basunstöten. Men den kom dock icke, och mot at tonen hade mängden fattat något mod och lifshopp. Jag begaf mig med några vänner in ibland några at de fattigaste qvarteren a staden. Det var smala, himmelshöga gator der man, när man såg till stjernorna, kände sig till mods likasom i en brunn. Här hade i gamla tider Genuas stora köpmanstamilje! bott, och ännu ser man äfven vid många in gångar ett par pelare i ädel stil eller öfver porten en bas-relit eller väl bibehållen a fresco målning, föreställande madonnan mec barnet, allt upplyst af modern gas, under de! att man här och der genom ett lågt fönster som ännu är försedt med ett groft jerngaller kan blicka in på den orena marmortrappan å hvilken det hvimlar af halfnakna barn son belysas af en flämtande oljelampa. Det var ett surrande ljud både inne i husen och utan: för på gatorne. Med möda trängde vi oss fram till en litet friare plats, der en fyllig matrona höll på att hålla ett tal. Hennes tjocka svarta hår var lagt i en corbeille å bufvudet och.hennes stora mörka ögon flögo omkring öfver gruppen af åhörare, i det hor förklarade att dagen icke vore slut före mid: natt, att döden ännu kunde komma, att de visst hade gjort sitt bästa med att bedja kyrkorna, men att Gud ännu kunde besluts det värsta för att straffa de liberala sam ödelägga jorden såsom i syndaflodens tid Hvad som plågade henne var att hon icke skulle få återse sina två söner som voro til sjös, att hon skulle dö här allena och att de NS SRS 2 SEN SVARS ESR RS IT RSA NBT TEST RSS RR SRA FAST SE SNR SRA ARE ERAEER