Göteborgsposten – 20 juli 1861, sida 1

— Miss Mary, sade Elen allvarsamt, det finnes dock ett, som gäller högre: hedern! Miss Mary såg på lord Elen, eftersinnade ett ögonblick och återtog derpå med sin lugna stämma: — ÅAfven detta är mycket vackert. Hedern bör vara en hjeltes förnämsta passion. Lord Elen, svär mig, att ni icke hyser någon tanke på Karaibiskan ! — Jag svär er det! sade officeren, under det en förrädisk rodnad steg upp i hans ansigte; men denna rodnad kunde dock skrifvas på motionens räkning, — Svär mig också, att ni lyder amiralens ordres ? — Jag svär er det! upprepade Elen, hvars panna blef purpurröd. — Godt jag är nöjd. — Ahl sade engelsmannen, när skall ni då ersätta dessa kalla fraser med ord af hopp och kärlek. — Det beror på er, mylord. Bevisa mig, att ni är en hjelte och jag skall älska er! — Och hvad bevis kan jag lemna? Hvilken fara kan jag trotsa för er skull? Hvilken sådan löper ni väl under ögonen på alla dem, som omgifva och älska er? Ah, att ni icke är olycklig, hotad, förlorad för alla! jag skall bispringa er, jag skall rädda och befria er, jag...