lycka, som han icke kunnat hoppas, nemligen den att icke bli skiljd från föremålet för sin kärlek, syntes lord Elen blifva mycket förvirrad, i stället för att, som man kunnat vänta, visa en yrande glädje. Miss Mary kastade en snabb blick uppå honom. — Ni vägrar, att taga mig ombord på korvetten ? frågade hon. — OO, miss! inföll lord Elen. — Mitt förslag tyckes misshaga er? — Det kan ni ej tro, miss... men jag eftersinnade . . . — Hvad ? — Sir Ewes går äfvenledes med mig i natt. — Nå? — Ni har sagt, miss, att denne man i edra ögon är en hjelte ... — Skulle ni vara svartsjuk? frågade den unga flickan med en ton, som förråddde det nöje bon skulle röna af ett jakande svar. — Kanske, sade lord Elen med dof ton. — Således . . . om jag älskade sir Ewes... -Om ni älskade sir Ewes!... utropade officeren. Miss Mary gaf honom ej tid, att sluta sin hotande mening. — Då skulle ni slåss med honom, sade bon