Göteborgsposten – 20 juli 1861, sida 1

Robinson Crusoes urbild. Likasom det finnes alster inom litteraturen som icke lyckas att fängsla uppmärksamheten för annat än ögonblicket, för att sedan öfvergå till en evig glömska, likaså finnas det äfven, isynnerhet inom den diktande litteraturens område, alster, hvilka tyckas vara bestämda att vara populära för alla tider och att med begärlighet omfattas af generation efter generation. Till detta senare slag hör historien om Robinson Crusoe. Alltsedan den först berättades al den engelske författaren De Foe har den blifvit berättad och omberättad på olika sätt samt imiterad i olika former, och sedan snart tvåhundrade år finnes det väl knappast någon bildad menniska som icke bland sina barnaårs lifligaste hågkomster räknar minnet af det spända intresse med hvilket han följt en eller annan KRobinson-figurs öden på hans obebodda ö. Med denna historia synes det dock vara samma fall, som man så ofta finner hafva egt rum med andra diktens skapelser, hvilka haft att glädja sig af en fortgående popularitet, att de nemligen icke bestämdt kunna sägas vara fullständigt en enda persons verk. De hafva vanligtvis existerat i mer eller mindre obestämda former redan tidigare, tills ett snille kommit och upptagit ett sådant råämne och på detsamma tryckt sin oförgängliga pregel. Man har vanligtvis velat såsom en förebild till historien om Robinson Crusoe betrakta det äfventyr som en sjöman, Alexander Selkirk från York i England, hade på ön Juan Fernandez och öfver hvilket en beskrifning utkom år 1712, sex år före utgifvandet af De Foes Robinson Crusoe. Selkirks historia är i korthet följande: Han var styrman å ett engelskt kapareskepp under en kapten Stradlings befäl, hvilket kryssade i Stilla Oceanen och år 1704 lade till vid ön Juan Fernandez, hvilken då var lika så väl känd som nu, samt besökt af sjöfarande af alla nationer. Selkirk hade råkat i strid med sin kapten och beslöt att lemna fartyget. Enligt sin egen önskan blef han då i September månad nyssnämnda år utsatt på on med sina saker, en bössa ett skålp. krut, samt kulor, stål och flintor, ett par skålp. tobak, en yxa, en knif, en kittel, en bibel samt några andra fromma böcker jemte några mathematiska instrumenter och flera arbeten öfver sjöfarten. Der förblef han i 4 år och 4 månader, tills han i Februari år 1709 åter gick ombord såsom styrman på ett annat engelskt kapareskepp, med hvilket han efter långa kryssningar 1 Oktober år 1711 återvände till England. Selkirk gick sålunda frivilligt i land, väl försedd med vapen, verktyg, kläder och böcker samt bebodde en ö som sedan tvåhundrade år tillbaka var besökt af fartyg af nästan alla sjöfarande folk; och vi se sålunda att denna historia alltför mycket är olika den, som vi alla känna om Robinson Urusoe, för att den skulle kunna anses såsom original till den eller ens såsom hafvande gifvit anledning till den. Några enskildheter i Selkirks äfventyr påminna visserligen om Kobinsons historia, såsom att Selkirk hade med sig en tam get och en katt och att Robinson Crusoe hade sin papegoja, sin hund och sin get. Men dermed upphöra också likheterna och