Göteborgsposten – 18 juli 1861, sida 1

harmset. Har hon icke alltid i hand sin fördömda, förgiftade pil? Och är ej Karaibernas gift lika dödande som skallerormens ? Hon har redan dödat tre man, utan att man kunnat frånrycka henne pilen ; hela besättningen skulle der stryka med . .. isynnerhet i det trånga kyffet, dit hon tagit sin tillflykt och der man ej kan kringränna henne! ... Hon vill ej gå ut derifrån . . . så att vi se det, ni förstår. — Huru fick du veta, att hon ville fly? — Då jag gjorde min ronde i kobryggan, kom jag till en springa i trävirket, jag lade ögat till och såg henne arbeta på utvidgandet af luckan. Då gick jag in... Ni borde ha sett henne. Hon vände sig snabbt om emot mig med ett ansigte, som . . . Hon hade sin pil i handen. Jag vet ej, hvad som skulle inträffat, då vi fingo höra hundskall från land. Hon tycktes bli lugn; kanske fruktade hon att vi skulle tussa hundar på henne. — Nej, sade lord Elen, bon har hört tjutet från en karaibisk blodhund och derföre trott, att hennes vänner skulle komma henne till hjelp; hon visste ej, att den hund, som hon hörde, står i engelsmännens tjenst. Du måste underrätta henne derom, James, du får säga henne, att en resande engelsman i går kommit hit till Kingstown, efter att hafva oaktadt Karaibernas vaksamhet genomströfvat hela Cabesterre; att han