Göteborgsposten – 17 juli 1861, sida 1

påminte om att man icke var i London, utan på Antillerna. Tvenne dagar efter det Charles och Mahurec hade, åtföljda af tjugo Karaiber, lemnat Cabesterre på den farliga gångstigen, för att inlåta sig på en expedition, hvars följder vi snart skola lära känna, låg staden Kingstown, njutande af sitt vanliga lugn, smäktande under de brännande solstrålarne, hvilka föllo lodrätt ned öfver densamma, Det var middag; gatorna voro nära nog öde; skeppen på redden gungade lugnt för sina ankar, utan att någon rörelse förmärktes ombord; och promenaden var öfvergifven af alla sina kunder, tillfölje af dagens odrägliga hetta. Midtemot denna promenad, några kabellängder från östra fästet, låg på redden under skydd af fästets kanoner ett vackert, väl riggadt och omsorgsfullt putsadt fartyg, färdigt att gå till sjös. Det var en korvett om tolf kanoner, byggd för snällsegling och väl formad i för och låringar; masterna voro kokett lutade bakåt, rårna raka och däcket klart. Man kunde, oaktadt det låg stilla, se att dess gång måste vara fri och lätt; att ammunitionsrummet var fullt med kulor och att äntringsvapnen stodo i paradlik ordning vid foten af masterna. Genom de till hälften stängda skottgluggarne inandades man krutlukt. Den engelska flaggan svajade stolt från gaffeln.