Göteborgsposten – 17 juli 1861, sida 1

— .——! ———!XX-:-sss: gelägenheter sammansluta sig till en stor förening och i afseende å andra till flere små. Den enskilda individen var här den yttersta enheten och i afseende å de gemensamma angelägenheterna var han medborgare af den gemensamma staten, i afseende å andra var han medborgare i någon af de skilda staterna; deri låg den nya, dittills okända princip på hvilken nordamerikanarne grundlade sin nya statsorganisation. — De angelägenheter, i afseende å hvilka de ansågo en förening för nyttig och fördelaktig, voro alla sådane, som kunde föranledas af deras ställning till fremmande makter, således förnämligast försvarsväsende och diplomati, vidare alla sådana som eljest, ifall ingen förening skulle existerat, hade måst afgöras genom traktater och ofverenskommelse mellan de skilda staterna. De angelägenheter åter, som de ansågo på grund af lokala och historiska olikheter vara omöjliga att göra till föremål för gemensamma åtgärder, voro civiloch kriminalsamt framför allt ekonomisk lagstiftning, hvilken nödvändigt i så hög grad måste bero på befolkningarnes i de olika landsdelarne olika vanor, seder ooh bruk, äfvensom af sjelfva naturens och jordens förhållanden. I hänseende till de förra skulle derföre medborgarena bilda en enda enhetsstat, i hänseende till de senare skulle de förra staterna bibehållas. Den genom föreningen uppkomna nya statsenheten måste derföre blifva en stat, som endast hade att göra med hela landets förbållande till andra länder, men på visst sätt var utan all slags inre lagstiftning. Men i den sfer den omfattade skulle den vara en fullständig statsorganism. Den kunde derföre icke bestå blott och bart af en gemensam exekutiv och administrativ regering, som skulle vara ansvarig för de skilda staternas representativa församlingar, utan den gemensamma regeringen måste åtföljas af en gemensam för kontrollerandet af denna regering specielt afsedd representantförsamling. Men då alla medborgarena i afseende å denna statsorganism skulle vara alldeles såsom om de bildade blott en enda stat, så var det nödvändigt att hvarken regeringen eller representantförsamlingen skulle tillsättas af de skilda staternas auktoriteter, utan att de skulle väljas af samtlige de förenade staternas medborgare på samma sätt, som det skulle gå till på uti en enda stat. Och likaså är det nödvändigt för att det skall existera en ordentlig statsenhet, att de penningeanslag, som behöfvas för skötandet och upprätthållandet af den gemensamma regeringen icke skola beviljas af de skilda staternas auktoriteter eller efter någon viss proportion fördelas emellan de skilda staterna, utan att den gemensamma styrelsen jemte den gemensamma representantförsamlingen skall hafva rätt att pålägga skatter efter den metod de finna lämpligast, alldeles som det sker i en enda stat, och utan att taga hänsyn dertill att folket i annat afseende bildade skilda stater. Och af samma orsak är det vidare äfven nödvändigt att den gemensamma regeringens åtgärder icke skola öfverlemnas åt de skilda staternas auktoriteter att utföra, utan att den gemensamma regeringen skall ha rätt att tillsätta embetsmän, som endast sortera under den, och som endast af den emottaga befallningar. rr